parlflickan

Det var ett tag sedan jag skrev. Antagligen år. Jag tycker att det är synd att bloggen tidigare inte återspeglade mig, mitt riktiga jag var pressad under fåordiga kommentarer och en hel del smileys. Jag tror att jag försökte skriva för någon annan, men nu vill jag skriva för min egen skull, bara för mig. Tankar, reflektioner och funderingar. En dagbok, helt öppen, men ändå stängd: en anonym blogg på internet utan läsare. En dagbok ingen jag känner kan hitta.

Jag vill ha något att gå tillbaka till när jag undrar hur jag tänkte ett visst stadium i livet, utan att förvrida tankarna så att de kommer passa mig just då. 

Så välkommen, öppna ditt sinne.